Hemma i världens lyxigaste land -eller?

Det var en kulturchock att komma till huvudstaden Antananarivo (Tana)på Madagaskar. Jag var chockad över hur fattiga människorna var trots att jag visste att det skulle vara så. Efter att ha varit i Tana i en vecka och sedan tagit flyget till Fort Dauphin som är den största staden på södra delen av ön, började detta intryck dock så småningom förändras. Människorna är glada och lyckliga, sin misär till trots (om man bortser från de allra fattigaste förstås), och är mycket vänliga mot vazahas (vita människor). Jag ska ge ett exempel; vid ett tillfälle satt jag vid en uttorkad flodbädd i regnskogen och försökte meditera med min nyvunna voluntärkompis från Australien. Plötsligt kom två Malagash flickor i 15-årsåldern och slog sig ner sidanom oss. De hade promenerat 15 km från den närmsta byn för att komma och hämta vatten och undrade vad vi höll på med. Vi pratade en stund (så gott det gick med tanke på att de inte kunde engelska eller franska och att vår malagash sträckte sig till "hur mycket kostar en öl, jag vill ha ett paket kakor" etc) och vi förstod snabbt att dessa flickor inte ägde mer än kläderna de bar på kroppen. Trots detta tog de fram vars en bit sockerrör ur sina bylten och gav oss som en present och tack för att vi tog oss tid att prata med dem. Det var förmodligen det enda som de ägde som inte var kläder. Resten av innehållet i byltet var saker de köpt till sin familj och släktingar på marknaden.

Den här typen av händelser var vanliga. Ibland undrar jag om det finns ett samband som säger att människor är mer givmilda ju mindre ägodelar de har. Denna insikten i sig, samt många andra, gjorde att det var en större kulturchock att komma hem än att komma till Madagaskar. Exempel: finns det verkligen fog för att Svensson måste kunna välja mellan 10 olika sorters yoghurt i affären? Kan man inte vara nöjd med att det faktiskt går att köpa yoghurt och att den dessutom är kall? Det som fascinerar mig ännu mer är det skapade behovet av bland annat teknikprylar. Jag är imponerad över att teknikindustrin lyckas lura människor att tro att man promt behöver köpa den nyaste modellen av mobiltelefon för att man kan pappa, wappa och zappa på den, medan den förra modellen (som fortfarande fungerar utmärkt och bara har en repa på glaset) endast har kamera, MMS och en slö intenetuppkoppling.

Ett skapat behov är sin sak, baksidan av detta är att det går omkring en massa människor i vårt land och är olyckliga eller deppiga över att de inte har råd att köpa ny mobil eller suckar över att de inte har råd att åka på en lyxigare semester eller att de just nu inte har råd att köpa en nyare bil. Hur kan ett land som är så rikt, välutbildat och har så hög levnadsstandard innehålla så många olyckliga/deppiga människor med "jag-pallar-inte/fan-vad-jobbigt" typ av mentalitet? Borde inte väldens bästa och lyxigaste land innehålla glada, jordnära, kloka och trygga människor? Eller glömde vi något på vägen till vår rikedom?

Cirkus i stan

Nu har vi varit pa sodra delen av Madagaskar i tva dagar. Vi har taltat pa en liten bit utanfoa den stora staden Fort Dauphin. Det ar faktiskt den storsta staden pa sodra delen av on, men det finns bara ett postkontor, ett internetcafe och en bank. Daremot finns det valdigt manga manniskor och det ar alltid marknad. Vissa saljer lite maniok eller nagra bitar sockerror, medan andra har det mycket battre stallt och saljer klader. Affarer verkar helt overskattat, sa vill man ha nagot, medicin eller vad det nu kan vara, sa gar man till marknaden och koper nagot som man tror ar i narheten av det man behover. Skulle man tex behova myggmedel kan man lika garna kopa ett parasoll. Det ar inte sa noga...

Vi blev rejalt uttittade var vi an gick. Manga barn hade aldrig sett en vit manniska, och alla ville att vi skulle ta foto av dem. Nar vi visade hur fotot blev pa kameradisplayn blev de helt utom sig av lycka. Vi var helt enkelt sa exotiska att alla stannade upp med vad de gjorde och kom for att titta pa vad for konstiga djur som kom med cirkusvagnen...

Igar var vi i ett naturreservat och sag 4 arter av lemurer. Himla sota!!! Hade uppkopplingen varit lite battre sa hade jag laddat upp nagra bilder. Pa campingen har jag sett tre arter av grodor, tre arter av bonsyrsor; tre arter av kamelonter och 2 arter av gecko. Det verkar lovande for nasta etapp av trippen. Idag har vi varit i stan och vaxlat lite pengar; emailat; kopt vykort etc. Ganska enkla saker kan tyckas; men det tar ca tre timmar att ta ut pengar; ca en timme att kopa frimarken etc. Vi kommer vara helt slut nar vi kommer hem. Det tar dessutom en timme att ga tillbaks fran stan till campingen. Imorgon aker vi till bushen. Dar blir det ris med mjolkkoncentrat till frukost, ris med papaya till lunch och ris med bonor till kvallsmat i tre veckor. Jag firade sista dagen i civilisationen, eller vad man ska kalla det, med att ata zebuhamburgare till lunch idag.

Ingen hqr fatt malaria an och det ar bara en person som blivit magsjuk an sa lange, sa allt verkar riktigt positivt. Tyvarr ar oddsen att minst en person i gruppen far malaria. Vi motte ett gang britter igar som varit i bushen i tva manader for att studera kamelonter och var helt overlyckliga over campingens kallvattendusch och frukost bestaende av kaffe, en baguette med smor och mjolkkoncentrat. Saga vad man vill, men vildmarkskanslan ar det inget fel pa! Ikvall ska jag ut och nattspotta, dvs leta efter nattaktiva djur. Har jag tur far jag se nagra nya arter av kamelonter och kanske en eller annan orm. Jag vet att de finns har, for jag har redan sett flera som var overkorda.

Nu kan jag inte emaila pa tre veckor, men ar tillbaks igen 14 Augusti och redor att lasa email igen. Vi ses i bushen!

Framme i Anatananariva eller tredje varlden om man vill

Nu har jag varit i Antananarivo i tre dagar. Konstigt, det kanns som om jag har varit har en manad. Tana ar mycket fattigt och alla tigger. Man far halla i sina grejer och vara mkt forsiktig. En unge skar upp fickorna pa mina shorts och trodde att han skulle hitta pengar dar. Han fick inget men shortsen ar forstorda. Man ser fattiga och smutsiga barn overallt och handikappade manniskor. Intrycken ar mycket overvaldigande och man blir ledsen over att en sa vacker plats kan vara sa forstord av manniskans inflytande. Massor av djur och vaxtarter ar redan utrotade och man fragar zig om det ar lont att overhuvudtaget aka hit for att gora skillnad. Jag ar dock en sann optimist ocvh tror att mycket av det forna landet kan aterskapas. Ena studen ar man ledsen, nasta glad over att se ett djur som man aldrig sett. Som ett svart fall av pms; kan tyckas...

Maten ar bra; mkt vegetariskt; men gott; redan dalig i magen; men det far man ta... Det blir mkt battre sakerthetsmssigt nar vi kommmer soderut. Har kanns det lite skakigt. Man mste ha passet pa sig alltid far att inte riskera aka i finkan over natten. Till och med polisen tar in en for struntsaker med har forvanansvart kort minne om man viftar lite pengar framfor nasan pa dem.

Internet ar mkt langsamt. Vi var pa zoo igar och jqg fick mata lemurerna. Kul!!!! Vi ska samla in en massa data at en dokotrand i falt. Beteendestudier och rakning av djur. Vi ska bara samla radata till hans avhandling vad jag forstar. Idag fick jag rensa fagelinhagnader. Ankorna var lite smutsiga av sig, men de endemiska arterna var kul. Imorgon hoppas jag fa leka med reptlier eller mindre daggdjur. Sag en FOSA idag, den enda kanda predatorn pa lemurer. Kanske kanns den igen fran filmen Madagaskar? Den kakade levande kyckling till lunch. Mycket vackra djur som bara finns har pa on, och ar ektremt utrotningshotade. Hoppqs kunna lagga in en bild pa dem sen.

Dag s att lagga sig. Pa lordag aker vi soderut. Da kan jag bara maila en gang i veckan. Hoppas pa battre uppkoppling dar. Rommen hagrar i baren... Lokala sorter med gin eller vanilj. Garanterad upprensning av eventeulla bakterier som turister inte vill dras med...

Nu börjar det dra ihop sig...

Jag har fortfarande inte riktigt lärt mig hur man ska göra när man bloggar, men jag gör ett försök nu. Tvättmaskinen surrar, backpackerväskan är framme, malariatabletterna är uthämtade och jag funderar just på vilken typ av godis jag ska stoppa ner. Mina snälla grannar har redan försett mig med djungelvrål och zoo-tabletter och Lena har sett till att jag har en dumleklubba i bagaget. Bara att åka med andra ord. Just det, jag skulle ju handla lite kläder, och öronproppar, och packa en bok, och... nåja, det finns visst en del kvar att göra.

Nästa gång jag är ute på bloggen befinner jag mig förhoppningsvis i huvudstaden Antananarivo. Får se om det finns ett email-cafe där som jag kan leka lite med...
Vi ses väl?

Inför Madagaskar...

Tänkte vara lite modern och blogga när jag ska till Madagaskar, och har lånat en häftig bild av Lena i avsaknad på bilder av lemurer. Hoppas dock kunna ändra på den saken snart...

Lite ont i armen har jag efter alla sprutor. Hoppas bli biten av ett odjur för att få valuta för mina sura a-kassapengar.